När Jessica Ferns bok polysecure dök upp i bokhandeln under hösten 2020 kastade jag mig över den. Ryktet gjorde gällande att boken inte bara skulle utmana anknytningsforskningens vanligtvis mononormativa syn på vuxnas nära relationer utan också bidra med konkreta verktyg för den som vill kombinera samtyckande ickemonogami med trygg anknytning. Det löftet tycker jag att boken lever upp till, samtidigt som jag menar att några resonemang hade kunnat dras längre. Jag återkommer till det.
Jessica Fern är en polyvänlig amerikansk psykoterapeut och relationscoach. Hon praktiserar själv polyamori sedan länge och är en populär och ofta anlitad föreläsare i amerikanska polykretsar. Förutom att prata om flersam anknytning så föreläser hon om bland annat relationstrauman och hur vi kan hantera sådant som triggar oss i våra nära relationer.
Boken har tre delar. Den första delen introducerar anknytningsteorin och olika anknytningsstilar. Jessica Fern diskuterar också hur relationstrauman kan påverka vår anknytning och noterar att trauman kan ha sitt ursprung i skeenden som utspelar sig på en eller flera nivåer: Inom oss själva, i våra nära relationer, i vårt hem, i vår närmsta omgivning, i det samhälle som vi lever i och på en global nivå.
I den andra delen ges en kort introduktion till olika typer av samtyckande ickemonogami och till den lilla mängd forskning som trots allt finns kring flersam anknytning. Enligt dessa studier verkar det inte finnas några större skillnader mellan hur monogama och ickemonogama knyter an, vilket gör att samtyckande ickemonogami inte kan avfärdas som en relationsstörning. Däremot ser Jessica Fern att det finns utmaningar med att gå sin egen väg och att dessa utmaningar kan trigga oss om vi inte aktivt arbetar med att skapa trygghet i våra nära relationer.
Den tredje delen handlar om hur vi aktivt kan arbeta med att skapa trygga anknytningsrelationer, förutsatt att det är vad vi vill. Jessica Fern betonar nämligen att inte alla nära relationer behöver vara anknytningsrelationer. En grundläggande fråga är därför om vi vill vara varandras trygga punkter i tillvaron? Om vi vill det så behövs enligt Jessica Fern fem saker, något som hon sammanfattar med förkortningen HEARTS:
- H: Here – Vi behöver veta att vi är tillgängliga och närvarande för varandra när vi behöver det.
- E: Expressed Delight – Vi behöver känna oss uppskattade av varandra, inte bara för det vi gör utan också för det vi är.
- A: Attunement – Vi behöver kunna känna in varandra känslomässigt och känna att vi får en bra kontakt med varandra.
- R: Rituals and Routines – Rutiner i vardagen och övergångsriter för att markera större förändringar behövs för att skapa trygghet och för att stärka de känslomässiga banden.
- T: Turning Towards after Conflict – De skador som konflikter orsakar behöver repareras.
- S: Secure Attachment with Self – Vi behöver också vara tillgängliga, närvarande, inkännande, ha goda rutiner och vara reparerande gentemot oss själva.
Att använda anknytningsteori som ramverk för att skapa och vårda flersamma relationer känns som ett lyckokast och jag tror att boken kommer att gå hem i polykretsar och få stor inverkan på hur flersamhet praktiseras, inte minst eftersom Jessica Fern dessutom är en god pedagog: Boken är välskriven, har en tydlig struktur och det är lätt att följa med i resonemangen. Därmed känns polysecure som ett värdefullt bidrag till den lilla samling av självhjälpslitteratur som finns för den som utövar samtyckande icke-monogami. Andra böcker i denna genre är till exempel The Ethical Slut av Dossie Easton och Janet Hardy (1997), Opening Up av Tristan Taormino (2008) och More Than Two av Franklin Veaux och Eve Rickert (2014).
Vilka resonemang är det då som jag menar att Jessica Fern kunde ha dragit längre? Ja, det är framför allt på två områden som jag gärna hade sett att hon hade utvecklat sina resonemang ytterligare. Det första har att göra med de sociala förutsättningarna för att utöva samtyckande ickemonogami. Jessica Fern påpekar att när mononormativa väggar rivs så vi förlorar vi mycket av det sociala och samhälleliga stöd som omgärdar tvåsamheten. Det kan exponera otryggheter i oss själva som vi inte visste att vi hade och som vi tidigare har hanterat med hjälp av sådana stödstrukturer. Det kan också göra att vi kan exponeras för fler människor och deras olika anknytningsmönster än vad vi hade gjort med en monogam livsstil. Dessutom kan det skapa nya otryggheter om vi faller i fallgropar när vi utforskar det okända. För Jessica Fern är ickemonogami med andra ord både något som kan exponera befintlig och skapa ny otrygghet.
Som motvikt tänker jag på sociologen Elisabeth Sheffs studier av polyamorösa familjer och insikten att små nätverk av nära relationer kan vara mer flexibla och mer kapabla att hantera yttre förändring än vad traditionell tvåsamhet kan, och att sådana nätverk därför kan ha lättare att överleva påfrestningar. Den typen av studier tyder snarare på att det kan finnas en trygghet i att fördela sina förhoppningar och önskemål på flera relationer. Jessica Fern snuddar vid den tanken och noterar bland annat att en fördel med ickemonogami är just att olika anknytningsrelationer kan vara trygga på olika sätt. Hon funderar dock inte på vad det kan få för konsekvenser för relationerna.
Det andra området har att göra med vår förmåga att knyta an till olika personer på olika sätt. Redan små barn är kapabla till det. I skolåldern börjar vi dessutom att skapa hierarkier av anknytningsmönster utifrån socialt konstruerade kategorier av relationer. Till exempel knyter de flesta av oss an till vänner på ett annat sätt än vad vi knyter an till en partner, något som många relationsanarkister har upptäckt: Det känns väldigt annorlunda att ha en nära relation med någon som jag tänker på som en vän jämfört med om jag tänker på den som en partner, även om det som sägs och görs i relationen är precis detsamma. Hur vi tänker på en relation spelar uppenbarligen stor roll för anknytningens kvalitet. Jessica Fern nämner i förbigående att vi kan knyta an till olika människor på olika sätt, men funderar inte på vad det kan få för konsekvenser i praktiken.
Sammanfattningsvis är ändå Jessica Ferns polysecure än bok som är väl värd att läsa och som har potentialen att bli en klassiker i polykretsar. Boken är utgiven på Thorntorn Press och dess fullständiga titel är polysecure : Attachment, Trauma and Consensual Nonmonogamy.
