Makt

Har det hänt att du

• undvikit ett viktigt ämne eller låtit bli att berätta hela sanningen,
• överdrivit eller vinklat information till din egen fördel,
• skvallrat för att framställa någon i sämre dager,
• vägrat någon det den önskar just för att den önskar det,
• ifrågasatt någon för att den ser annorlunda ut eller för att den gör något annorlunda eller
• använt dig av argumentet ”så brukar man ju göra”?

Har resultatet i så fall blivit att du har fått med dig någon på något som den inte ville? Eller tvärtom, att andras inflytande har fått dig att göra något som du inte hade tänkt dig?

Sannolikheten är stor att du svarar ja på dessa frågor. Människor är sociala varelser som påverkar och påverkas av varandra. Det kan göra att det vi vill inte känns realistiskt och möjligt att uppnå eller till och med riskfyllt och något som kan straffa sig. Därför väljer vi något annat, något som känns rimligare eller har färre obehagliga konsekvenser. Ibland vet vi inte ens om att det finns andra alternativ. Vi väljer mellan pest och kolera utan att veta att det finns något som är bättre.

Det är detta som är makt. Eller snarare avsaknad av makt. Makt är möjlighet. Ju mer makt du har, desto fler alternativ kan du se och desto fler alternativ upplever du som möjliga att uppnå. Med makt kan du få din vilja igenom även om personer med mindre makt vill annorlunda. Därmed inte sagt att makt behöver vara att behandla andra illa. Makt är inte per automatik något negativt. Om makten är bra eller dålig beror på hur den används och vad resultatet blir. Men låt oss börja från början: Var kommer makten ifrån?

Att ha makt. Det finns många olika typer av makt. Här är några exempel:

Positionsmakt hänger samman med en position i en organisation, en grupp eller ett nätverk. Till exempel har en chef i ett företag, en sekreterare i en ideell förening och en vårdnadshavare i en familj positionsmakt. Med sådana positioner kommer ofta rätten att fatta beslut som berör andra, eller rätten att belöna och bestraffa. De kan också ge möjlighet att kontrollera hur och vilken information som sprids, liksom möjligheten att sprida desinformation, som skvaller och förtal.

Kulturell makt har den som tillhör en grupp eller ett kollektiv vars kunskaper och åsikter värderas högt eller tas för givna. Det kan till exempel handla om vad som är ett gott liv och hur vi bör bemöta varandra. Att vara vit, västerländsk, högutbildad, heterosexuell eller övre medelklass är exempel på tillhörigheter som ger kulturell makt.

Personlig makt härrör från personliga egenskaper eller framgångar. Denna typ av makt har personer som många ser upp till, ser som förebilder och vill vara till lags. Till exempel har framgångsrika artister och karismatiska ledare personlig makt.

Utbytesmakt har att göra med att mycket av det vi behöver och önskar här i livet – som andras tid, energi, acceptens, uppskattning, omtanke och omsorg – bara kan uppnås genom olika typer av utbyten med andra människor. Det gör oss beroende av varandra, ett beroende som inte nödvändigtvis är lika stor åt alla håll. Hur beroende jag är av en annan person beror dels på hur värdefull relationen är för mig och dels på vilka alternativ jag har. Med stort värde och få andra sätt att skaffa mig det jag behöver blir mitt beroende större. Det ger min utbytespartner större makt.

Mikromakt kommer från att människor i grund och botten är sociala varelser som är benägna att ge varandra respons, både verbalt och ickeverbalt. Tänk dig ett intensivt samtal, en boxningsmatch eller ett läkarteam mitt i en komplicerad operation. Vi agerar och reagerar, växlar mellan det egna och de andras perspektiv, och skapar en synnerligen komplex social interaktion där vi ömsom föregriper och ömsom fullbordar varandras ageranden. Därmed ser och bekräftar vi varandra på sätt som vi inte kan se och bekräfta oss själva. Men vi kan också låta bli. Vi kan tystna, verbalt och ickeverbalt, och på så sätt beröva någon den respons den vill ha. Även vår sociala responsivitet är således en källa till makt.

Våra relationer är alltså inte neutrala. Tvärtom är de fyllda av olika typer av makt, ofta fördelade på ett ganska ojämlikt sätt. Om det är ett problem eller inte beror delvis på hur och varför vi använder oss av vår makt.

Att utöva makt. Att någon har makt betyder inte nödvändigtvis att den utövar den. Att kunna belöna är inte samma sak som att faktiskt belöna, för att ta ett exempel. När nöjer vi oss då med att ha makt och när använder vi den? Här är det viktigt att skilja på öppen och dold maktutövning.

Vid öppen maktutövning är det uppenbart för alla inblandade att någon utövar makt över någon annan. Då finns en risk att den som blir påverkad känner sig illa behandlad och försöker ge igen. Av rädsla för vedergällning är det därför vanligt att öppen maktutövning undviks så långt som möjligt. Chefen frågar om du tycker att det skulle vara roligt med lite nya arbetsuppgifter istället för att beordra dig, en förälder frågar sitt barn var det vill gå i skola istället för att besluta på egen hand och du ber någon nära om tid tillsammans istället för att försöka tvinga fram det. Öppen maktutövning är ofta en sista utväg, när parter inte kommer överens och frågan är viktig.

Maktbalansen spelar också roll. Två mäktiga parter vet att en vedergällning kan bli smärtsam. Detta är kalla krigets logik. De perioder då öst och väst var jämbördiga var lugnare än när någon av parterna hade ett försprång i kapprustningen. Med en svagare motpart kan man ta sig större friheter eftersom en vedergällning inte behöver bli så smärtsam och med en starkare motpart blir frågan om maktutövning en fråga om förtroende: Vågar jag lita på att den andre inte utnyttjar sitt övertag eller är det bättre att jag förekommer och utövar min makt så länge jag har möjlighet?

Dold maktutövning är inte lika riskfylld. Det kan till exempel vara möjligt att hålla inne med viktig information, att sprida rykten eller att stötta en grupps tankesätt och värderingar utan att bli upptäckt. Samtidigt är det en mer avancerad form av maktutövning, en makt som kan vara svårare att utöva. Den som vill påverka genom dold maktutövning kan behöva en god förståelse för sociala mekanismer och en god förmåga i att sätta sig in i andra människors perspektiv.

Varken den dolda eller den öppna maktutövningen behöver dock vara avsiktligt. Ibland får våra handlingar en större genomslagskraft än vad vi tänkt oss bara för att vi inte tänkte på att vi hade makt. Till exempel kan gnäll och klagomål från en chef få större effekt än om det kommer från en kollega. Ett annat exempel är när heterosexuella cis-personer utgår från att alla andra också är hetero och cis och på så vis återskapar ett samhälle där många HBTQ-personer mår illa. Dold maktutövning kan också vara ett inlärt beteende. Den som gång på gång har sett andra utöva makt för att få sin vilja igenom gör nu själv likadant utan att tänka på det.

Resultat av maktutövning. Maktutövning kan alltså leda till att den som blir utsatt bjuder motstånd, till exempel genom att ge igen. Andra sätt att bjuda motstånd på är att protestera öppet eller genom att låtsas lyda utan att göra det. Det finns många sätt.

Resultatet kan också bli lydnad. Det kan vara med förtvivlan, som när barnet med tårar rinnande längs kinderna följer sina föräldrar hem från lekplatsen, med cynism och bittert muttrande över det orimliga eller orättvisa i situationen, eller genom positivt och konstruktivt tänkande där makten accepteras som något bortom egen kontroll.

Sedan finns förstås alla de fall där vi upplever maktutövning som något positivt, som när vi blir belönade eller tycker att förändringen är till det bättre och i linje med vad vi tror på. Kanske överger vi till och med en gammal uppfattning och blir övertygade om att det nya är rätt och riktigt. Inte sällan tar vi då till oss nya mål, gör dem till våra egna och bidrar entusiastiskt till att de ska uppnås.

Sammanfattningsvis är maktbegreppet ett verktyg som kan användas för att förstå dynamiken i relationer. Det är ett sätt att beskriva hur vi påverkar och påverkas av varandra och vilka möjligheter det skapar för oss själva och andra. Makten i sig är varken negativ eller positiv. Den är bara möjliggörande. Makt kan dock missbrukas och till exempel användas för att skapa skilda villkor och orättvisor. Eller också tittar vi bort och låter bli att ingripa, trots att vi kan. Makt kombineras därför bäst med insikt, omsorg och ansvar.